Lindholm är en liten, lågt liggande ö i Stege Bugt, det grunda vattnet mellan södra Själland och ön Møn, nära byn Kalvehave i Vordingborgs kommun. Med en yta på knappt 0,7 kvadratkilometer är ön en stilla remsa av äng, snår och strand omgiven av lugnt, skyddat vatten – men i nästan ett sekel var den en av Danmarks mest slutna och bevakade platser. Från 1926 hyste ön Statens veterinära institut för virusforskning, ett högsäkerhetslaboratorium som studerade mul- och klövsjuka och andra mycket smittsamma djursjukdomar. Eftersom dessa smittämnen utgjorde ett allvarligt hot mot danska husdjur fungerade Lindholm som en sträng karantänsstation: personalen tog sig över med en egen färja, duschade och bytte kläder när de lämnade ön, och allmänheten hölls helt borta. För generationer av kustbor var ön en gåtfull siluett som kunde ses men aldrig besökas. Forskningsanläggningen avvecklades så småningom och stängde i slutet av 2010-talet, då verksamheten flyttade till moderna laboratorier på fastlandet. År 2018 hamnade Lindholm kortvarigt i centrum för en nationell debatt när regeringen föreslog att den tömda ön skulle användas för att hysa avvisade asylsökande; den hårt kritiserade planen övergavs 2019. I dag är Lindholm fortfarande statsägt och inte öppet för vanliga besökare, och det går ingen turistfärja. Öns intresse är främst historiskt och landskapligt: den upplevs bäst från kusten kring Kalvehave och från båtar som passerar genom viken, där dess platta gröna kontur, fågelliv och omgivande vatten påminner om både Møns fridfulla kustlandskap och öns ovanliga, hemlighetsfulla förflutna.
