Farö är en liten, låglänt ö i Storström, det sund som skiljer den stora ön Själland från Falster i södra Danmark. Administrativt hör ön till Vordingborgs kommun, och idag är den framför allt känd – inte för sina få gårdar och stilla åkrar – utan för det slående ingenjörsverk som korsar den. Faröbroarna, som öppnade 1985, för motorvägen E47/E55 – huvudleden söderut mot Lolland, Fehmarn bält och Tyskland – över ön i två spann. I norr glider en lång lågbro tätt över vattnet, medan en iögonfallande snedkabelbro i söder lyfter sin slanka pylon över havet och låter fartyg passera i farleden nedanför. För de flesta resenärer skymtar Farö förbi i fart, en grön remsa land mellan två stora broar, men det finns mer att lägga märke till om man stannar upp. En rastplats på ön ger tillfälle till en paus, och från kusten öppnar sig utsikten ut över det glittrande vattnet mot Själlands och Falsters skogklädda kuster. De omgivande vattnen och de vassomgärdade grundområdena är rika på fågelliv, och det platta, vindpiskade landskapet har den karga, ljusa karaktär som är så typisk för övärlden i det danska sydhavet. Innan broarna byggdes förde Storströmsbron i väster all trafik till Falster; förbindelsen över Farö avlastade den äldre rutten och förändrade hela regionens förbindelser. När man står här, med trafikens sorl ovanför och måsar som kretsar över strömmen, känner man både det djupa lugnet hos en lantlig liten ö och den rastlösa rörelsen i ett land som är hopsytt av sina broar.
